Hoppa till huvudinnehållet

Coronakrisen kan förändra våra vanor för alltid

Publicerad:
Reporter Stefan Mitander
Stefan Mitander
stefan.mitander@vf.se
Torget i Karlstad ligger öde i coronakrisens spår. Tiden av distansering kan kanske få oss att förstå vad det är vi tycker så mycket om med våra stadskärnor.
Torget i Karlstad ligger öde i coronakrisens spår. Tiden av distansering kan kanske få oss att förstå vad det är vi tycker så mycket om med våra stadskärnor. Foto: Peter Bäcker

Vardagen förändrades snabbt för de allra flesta svenskar när coronakrisen slog till med full kraft. Hur länge orkar vi upprätthålla krismedvetenheten? Och kommer våra beteenden att förändras när virushotet så småningom dragit förbi?

Restaurangerna är tomma, bussarna kör nästan helt utan passagerare och i stadskärnorna ekar det öde. Svenskarna tar av allt att döma rekommendationerna om social distansering på allvar. Till skillnad från andra länder har regeringen här heller inte infört så många förbud, utan litar på att befolkningen följer det som anmodas.

– Vi är väldigt anpassningsbara till nya situationer och har ganska snabbt ställt om till att det här är det nya normala. I Sverige har vi i allmänhet väldigt stor tilltro till myndigheter, det kan man börja med att konstatera. En annan sak som spelar in tror jag är att vi ligger lite efter andra länder vad gäller smittspridningen, och det är lätt att lyssna lite extra noga när vi ser vad som hänt i Italien, Spanien och Kina, säger Erik Wästlund, docent i psykologi vid Karlstads universitet.

Det blir svårare när "puckeln" är över, och smittspridningen börjar minska

Skräckexemplen hjälper till att hålla oss i skinnet. Men hur länge orkar man befinna sig i krisläge innan man ändå börjar "slira" lite på rekommendationerna?

– Än så länge är alla på tårna, för vi är på väg in i någonting helt okänt. Det blir svårare när "puckeln" är över, och smittspridningen börjar minska. När vi kommer till en punkt där ledan överskrider rädslan, så att säga. Då kommer det nog att "sliras" mycket mer på de här riktlinjerna.

Ännu ligger dock en minskning av smittspridningen och en långsam kollektiv utandning en bit in i framtiden. Under tiden har vi alla fått lägga om våra liv, och göra saker på nya sätt. Frågan är hur vi gör när faran så småningom är över. Återupptar vi exakt samma mönster som innan viruskrisen?

Mycket tveksamt, menar Erik Wästlund.

– Vi kommer att upptäcka nya sätt att göra saker under den här tiden, som vi sedan kommer att fortsätta med. Jag tror till exempel att vi kommer bli bättre på att träffas digitalt, både privat och i jobbet. Det här leder nog till att många upptäcker att det funkar bra med att träffas och umgås genom Skype eller Facetime, säger Erik Wästlund.

Rusningstid i Mitticity under coronakrisen.
Rusningstid i Mitticity under coronakrisen. Foto: Peter Bäcker

Tiden av distans kommer också ge tid att reflektera över vad vi saknar. Som att umgås med varandra i stadsmiljö.

– Man pratar i allmänhet om att det går dåligt för våra stadskärnor och köpcenter på många ställen. Men jag tänker att det här kommer att sätta fingret på vad det är vi tycker så mycket om med våra stadskärnor – och dom grejerna gäller det att ta tillvara på när det här är över, säger Erik Wästlund och fortsätter:

– Problemet är ju inte att du inte kan köpa grejer nu. Det står oss fortfarande fritt att åka och handla eller beställa hem från nätet. Det som folk börjar sakna är de sociala aspekterna, och upplevelser i den fysiska handelsmiljön. Det är saker som inte näthandeln kan tillgodose.

Det är ju väldigt svårt att tänka att man ska supporta det stora bruket på det sättet

Och att det råder oro för näringsidkare som ligger oss varmt om hjärtat råder inga tvivel om – vilket inte minst stödköp på restauranger visar. Att allmänheten sluter upp för att försöka rädda näringslivet på det sättet är ovanligt, men inte unikt.

– När man känner att det man själv har behov av hotas så sluter man upp, som till exempel när det gäller handel i glesbygden. Det är ju väldigt svårt att tänka att man ska supporta det stora bruket på det sättet, men när det gäller att köpa någon extra lunch då och då blir det mer nära och omedelbart, säger Erik Wästlund.

Hur har din vardag förändrats av coronakrisen?

Tony Löfgren.
Tony Löfgren. Foto: Peter Bäcker

Tony Löfgren, fastighetsskötare

– Det har blivit lite som ett vakuum. Det är svårt att göra någonting. Jag kommer inte åt jobbet, utan man är utestängd på något vis. Som tur är har vi saker som behöver göras utomhus också. Men det känns overkligt. man blir avvaktande.

Rut Vikner.
Rut Vikner. Foto: Peter Bäcker

Rut Vikner, verksamhetsutvecklare

– Jag är precis på väg hem från jobbet för att jag känner mig lite krasslig. Om det inte vore för coronan hade jag inte åkt hem.

Timothy Griffiths.
Timothy Griffiths. Foto: Peter Bäcker

Timothy Griffiths, systemutvecklare

– Jag jobbar helt och håller hemifrån. I vanliga fall pendlar jag till Göteborg, men i det här läget vill jag undvika tåget.

Lisbeth Thersthol.
Lisbeth Thersthol. Foto: Peter Bäcker

Lisbeth Thersthol, pensionär

– Inte speciellt mycket, men man kan inte springa på stan så mycket. Man får tänka sig för och använda sunt bondförnuft.

Malin Alteblad.
Malin Alteblad. Foto: Peter Bäcker

Malin Alteblad, florist

– Det har verkligen känts av. Det är nästintill folktomt på stan, Men de kunder som kommer in tycker jag inte man märker krisen så mycket på.

Artikeltaggar

CoronavirusetNyheter

Så här jobbar VF med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.