Världsledande på återvinning – men ”massor kvar att göra”

Kanske har ni stått och försökt pilla av platstoppen på tetran, ryckt till och fått yoghurt över hela morgonrocken?

– Ingen fantastisk lösning, nickar Helén Williams igenkännande.

Vi sitter på hennes kontor på Karlstads universitet och tittar på ett antal diskade förpackningar som står uppradade i bokhyllan och konstaterar att den klassiska mejeriförpackningen, den så kallade ”bricken”, som bestod enbart av kartong numer är nästan borta från kyldiskarna i affären och ersatta med tetror i både kartong och plast.

– Vi är många som retar oss på det, säger Helén Williams och kikar på den lilla ”riv här”-markeringen uppe vid plasttoppen på tetran som innehållit yoghurt.

– Även om den finns där så är toppen superhård och svår att få av. Och är det dessutom yoghurt kvar i paketet så finns den där i toppen. Så det är ingen fantastiskt lösning.

Hon och kollegan Fredrik Wikström, båda docenter i miljö- och energisystem, har gjort flera studier av förpackningar och återvinning. Bland annat inom ramen för det så kallade Miljövardag-projektet för drygt tio år sedan där 61 familjer, indelade i två grupper där hälften fått förkunskaper och hälften inte, fick föra dagbok över hur de återvann. Men också i en mer djupgående studie som publicerades 2018.

Där deltog tio hushåll i Karlstad och Hammarö, som var mer motiverade att återvinna än genomsnittshushållet. I detta fall gjorde forskarna också hembesök i hushållen, tittade i deras sop- och återvinningsbehållare och intervjuade deltagarna om olika förpackningar och lät dem ranka hur lätta eller svåra de är att återvinna.

– Förpackningar är egentligen, i grunden, till för att det inte ska bli matsvinn. Det är något man inte alltid tänker på som konsument. Man kan läsa miljöböcker där det uppmanas till att lämna förpackningar i butiken i protest, säger Fredrik Wikström.

– Förpackningsfria butiker är ett fenomen som ökar i storstäder. Det man fokuserat på där är konsumentförpackningen som vi bär hem maten i. Men maten som kommer till en förpackningsfri butik är fortfarande förpackad i ledet före, i en transportförpackning. Det är det vi ser som vi tänker på. Medan de andra förpackningarna ju också finns, och behövs, säger Helén Williams.

– Det finns ett ekonomiskt incitament att använda så lite förpackningsmaterial som möjligt. På livsmedelsområdet är det ju ingen som vill använda extra förpackningar om det inte behövs. Det är en kostnadsfråga. Och i dag görs tunnare förpackningar än för 25 år sedan, för att man vill använda mindre material.

Helén Williams påpekar att det heller inte fungerar att köpa och bära hem alla sorters livsmedel utan förpackning.

– Mjölk är alldeles uppenbart, men en müsliförpackning är också rätt skön att ha med sig hem. Så det är ett fåtal produkter där det känns intelligent att lämna förpackningen i butik. I många fall fyller de en funktion i användandet också.

– Man kan ju ställa sig frågan om producenten skulle lägga pengar på något som är onödigt. Att medvetet sabba för miljön och dessutom betala för det helt i onödan... Sådana frågor är bra att ställa sig, vilket borde göras mycket mer i debatten. För det blir väldigt mycket konstiga påståenden, säger Fredrik Wikström.

Han konstaterar också att återvinningen ökat under de år har forskat på området.

– I ett globalt perspektiv har vi blivit väldigt mycket bättre på att återvinna. Det är en fantastisk utveckling.

– Det var mycket kretsloppsperspektiv i början av 90-talet, efter konferensen i Rio 92. Tyskland och Sverige började jobba intensivt med de frågorna då, medan Norge ligger efter oss när det gäller återvinning av material. Sedan är det fortsatt massor kvar att göra, säger Helén Williams.

– Problemet är att även om vi blir bra på att återvinna så räcker inte det. Flödet ökar också. Det jobbas med att återvinnas textilier, bland annat hos HM. Och det är bra. Men i längden är det inte hållbart med kläder som tillverkas, används sju gånger och sedan slängs. Det är jättebra med återvinning, men vi måste också titta på hur fort det snurrar, säger Fredrik Wikström och tar ett färskt exempel.

– Jag skulle köpa en dunparkas och valde mellan brun och svart. Jag tog till slut den svarta och berättade för expediten om mitt val. ”Det är bra då kan du ha den nästa år också”, sade hon. Jag tappade hakan. Det säger en del om attityderna. Men å andra sidan har jag börjar få upp annonser för kläder som håller länge i mitt Facebookflöde nu. Det är intressant.

Vi tar en titt i Helén Williams bokhylla igen och jämför två olika förpackningar för bönor, på plåtburk respektive tetra.

– Här går det från metall till mestadels kartong. Det är ett tunt lager aluminium inuti de här, säger Helén Williams och visar insidan av tetran.

– Men det är inget problem. De går att slänga i kartongåtervinningen för det är löst så att det går att separera materialen i återvinningsprocessen sedan. Tetrorna är också bra ur transportsynpunkt. De går att stapla tätt, jämfört med klassisk konservburk. De är också lättare att göra i olika storlekar, berättar Helén Williams.

Fredrik Wikström påpekar att tetrorna är en vinnare redan i ledet före de fyllts med innehåll. De transporteras nämligen som kartongark som går att packa tätt, medan konservburkarna tar lika mycket plats både före och efter de fyllts.

När det gäller andra livsmedel är förpackningen än mer avgörande.

– Tar vi kött eller ost så är förpackningen enstaka procent av den totala miljöpåverkan. Men går vi på dryck, i andra ändan, så utgör förpackningen 70-80 procent av miljöpåverkan.

– Och innehållet nästan ingenting. Åtminstone inte när det gäller vatten, fyller Helén Williams i.

– Men ska vi hålla på och köra drycker så himla långt i ett hållbart samhälle? funderar Fredrik Wikström.

– Där produkten har så lite påverkan, som i dryck, där måste det göras mer lokalt. Det är inte okej att vi transporterar vatten i flaskor från andra sidan världen, säger Helén Williams.

Kanske är det heller inte optimalt att material måste transporteras än en gång till återvinningen, men där är förändringar på gång. Regeringen beslutade härom året om mer hushållsnära förpackningsinsamling, vid bostäder eller i kvarter, som ska vara genomförd till 2026.

– Jag kan tycka att det är lite sjukt att inte förpackningsinsamlingen ligger vid matbutikerna. Nu tar ju många bilen extra för att återvinna, säger Fredrik Wikström.

– Oavsett så har konsumenten har en väldigt viktig roll att spela. Om inte konsumenten gör det här jobbet får vi inte tillbaka materialet så vi kan göra nya saker av det, säger Helén Williams.

Läs tidigare delar i serien här: